Drömprojektet drakabygget konsthall 2002 – 2008

Från öppning av Drakabygget Konsthall 2002 av Jörgen Nash

Det handlar om vision och verklighet att skapa en fest för öppenhet och mångfald.
Första etappen är ombyggnaden av Hantverksgården mitt i Örkelljunga, av oss kallat Skånes Lilla Jerusalem. Andra etappen blir trekanten, den modernistiska nybyggnaden i trädgården som gränsar ned till huvudgatan. Det handlar om förnyelse av konst- och kulturlivet i Örkelljunga. “En byggd att besjunga” som det hette i turistbroschyrerna på gamla dagar. Vår donation som enligt experter har stigit miljoner kronor, överlåter vi härmed med stor glädje och tacksamhet till Stiftelsen Drakabygget Konsthall. Vårt tack går till ortsbefolkningens stora intresse för att detta fantastiska projekt kunde bli verklighet.
Självklart tack till eldsjälarna Henrik Hammar, ordförande i Drakabyggetsällskapet, hans högra hand viceordförande i stiftelsen Arne Molin, skattmästare Birgitta Ekberg och vår käre kompis Helmer Lång som vi nu överlåter ordet till.

EN I TVÅ

“De tu äro ett” heter det i bibeln med avseende på den äktenskapliga föreningen – för Lis Zwick och Jørgen Nash är det sant i dubbel bemärkelse. De är inte bara “hederligt gifta” sedan närmare tre decennier i ett synnerligen lyckligt äktenskap, de utgör också en enhet som arbetande konstnärer.
Det konstnärskollektiv som Jørgen Nash bildade på Drakabygget i början av 60-talet förvandlades med denna förening till en sällsynt kreativ och lyckosam konstnärsduo. Den kan te sig något ojämlik, ty åldersskillnaden är 22 år, och Jørgen var redan känd som poet, när Lis föddes. Men efter två havererade äktenskap är Jørgen mån om att vårda denna kärlek och denna förening och sätter hustrun mycket högt både som konstnär och livskamrat. Han säger att han då och då skriver en kärleksdikt tili henne för att hålla kärleken varm, och en av dem, “Livet i sin blomning”, hör till hans icke så få poetiska mästerverk, han har för visso rätt i sin höga värdering.
Jørgen Nash är på många sätt ett unicum. Med 82 ar på hacken är han lika frustande livsglad, provokativ och kreativ som någonsin. I skaparkraft och livsaptit är han fortfarande “den glade hedningen” och en “explosiv snöboll” för att nämna ett par av de hundratals epitet man smyckat denne mångsidige multikonstnär med.
Han framträdde som sagt först som poet och diktare, sedan som kulturkritiker och översättare. Vintern 1959-60 i Danmarks Radio, introducerade han för första gången i en serie poträttprogram modernismen i svensk lyrik “Från syntaxupproret till Thomas Tranströmer”. Han har översatt sin vän Dylan Thomas verk till danska före alla andra i Europa, och en rad svenska författare bl.a Werner Aspenström, Harry Martinsson, Olof Lagerkrantz, Herbert Grevenius, Gunnar Ekelöf etc. Det har rört sig om essäer, poesi, noveller, hör- och TV-spel.
1960 grundade Jørgen Nash Drakabygget, Frihetens verkstad, tillsammans med sin världsberömde broder Asger Jorn, med vilken han kom att dela sina kreativa krafter mellan poesin och bildskapandet.
Men Jørgen Nash hann också med en rad situationistiska happenings som i hög grad bidrog till hans berömmelse – ibland har de bara varit lekar och upptåg (som insläppandet av några hundra vita möss under en galamiddag i Det Danske Akademi, Rungstedlund), andra gånger lika meningsfulla som provokativa i kultur- och miljöfrågor.
Idag är det diktarmålaren som intar främsta rummet, och här har han på “äldre” dagar genomgått en remarkabel och fruktbar utveckling av sitt dynamiska, halvsurrealistiska bildspråk.
Han har prövat på nästan alla tekniker men visat sin uppfinningsrikedom framför allt i talrika collage och i monumentala assemblage med utnyttjande av alle- handa material, som förvandlats från träbitar och skrot till stjärnskott.
I teckning, litografi och oljemålning var han tidigt utvecklad men når enligt min mening sin yppersta resultat under senaste tjugo årens arbete med emaljmålning. På Drakabygget har de båda konstnärerna låtit bygga upp en emaljugn av förnäm kapacitet, som bidrar till de strålande resultaten.
Och här kommer det märkligaste in. Jørgen Nash är bara skenbart autodidakt, han har inte gått på någon konstskola men lärt av alla de professionella konstnärer han varit kamrat med; brodern Asger Jorn och de andra i COBRA-gruppens grafiska verkstad i Paris och givetvis, den stora mängd av internationella konstnärer, icke minst tyska avantgarde konstnärer, som arbetat på konstnärskollektivet Drakabygget. Men hans viktigaste läromästare är väl unga hustrun.
Det är viktigt att poängtera Lis Zwicks betydelse för Jørgen Nashs konstnärliga kreativitet och balans.
Hon har en gedigen utbildning först på Grafiska Högskolan | Köpenhamn och sedan på den Danska Konstakademien. Hon är först och främst målare i akryl, emalj och olja, med en “varm abstraktion” som i sitt fria spel med former tycks mig ligga mycket nära COBRA. Hon kan göra mycket små, intensiva studier men har också sinne för det monumentala och har både ensam och tillsammans med Jørgen Nash fått göra stora offentliga utsmyckningar. Men framför allt visar Lis Zwick sin konstnärliga storhet i emaljmålningarna.
Det förefaller som om ugnens hetta på ett särskilt sätt frammanar intensiteten och färgstyrkan i hennes lek med former – eller hennes visioner. Jag tror att spänningen inför resultat, när plåtarna lämnat ugnen bidrar till den fräschör som utmärker både Jørgen Nashs och Lis Zwicks emaljmålningar, de vet att de måste experimentera och hasardera för att nå önskad effekt. Jag kan se dem framför mig, när de står och väntar framför den sjungande heta medskaparen, brinnande själva av oro och förväntan. Och jag tänker på en meningsfull sats jag en gång läst som motto på en konstnärsrestaurang, Mona Lisa, i Stockholm (jag saknar den i “Bevingade ord”): “Konsten är inte livets bröd, utan dess vin.”
I Jørgen Nash och Lis Zwick finns en kombination av frus- tande kreativitet och ljus livsglädje som är unik.
Jørgen Nash och Lis Zwick vet att de måste experimentera och hasardera färgerna för att få önskad effekt. Och resultatet blir, nästan alltid, inte bara hållfasta utan också skimrande sköna och uttrycksfulla.

Helmer Lång

---

Konsthallen i Drakabygget stängd

Publicerad 9 september 2008, SVT Nyheter/Skåne

Drakabygget konsthall i Örkelljunga har stängt och konstverken ska lämnas tillbaka. Det har stiftelsen som driver hallen beslutat.

Konsthallen startades 2002, och en stor mängd konst från bland andra Asger Jorn, Jörgen Nash och Lis Zwick donerades.

Men intresset från den lokala publiken har varit svalt och nu finns inga ekonomiska förutsättningar att driva hallen vidare, säger ordföranden Henrik Hammar till Sydnytt.

– Vi har försökt locka publiken i sex år och har haft mängder av utställningar, men huvuddelen av publiken har kommit utifrån. De har först och främst varit danskar.

Ingen respons från skolorna

Henrik Hammar är förvånad över att skolorna i Örkelljunga inte utnyttjat konsthallen. Nu är hallen stängd och den sista visningen ägde rum i söndags. Nu väntar försäljning av huset.

– Vi har sedan årsskiftet försökt sälja huset för att fortsätta om hyresgäst men ingen har velat köpa. När konsthallen är borta blir det lättare att sälja, säger Hammar.

Konstverken från ett 30-tal konstnärer kommer nu att lämnas tillbaka, merparten till Jörgen Nashs dödsbo.